Nu startar jag och Olivia vår egen matblogg! Jag bor hos henne nu i början på sommaren, så jag hoppas att vi lyckas med några riktigt mumsiga recept. Se 146milvegan för mer information.

Nu är det 1,5 timmar kvar tills jag åker till Norrköping. Farväl Kiruna, tills vi ses igen i höst. Snart hos Olivia…

Vänsterpartiet har haft kongress i dagarna, som ni vet, och ett av de mest uppmärksammade besluten har varit deras helomvändning i fildelningsfrågan: Numera vill partiet legalisera nedladdning av upphovsrättsskyddat material - Samma linje som MIljöpartiet sedan en lång tid tillbaka förordat. Båda partier vill ha statligt stöd till kulturarbetarna, förmodligen i  form av en bredbanddsskatt som sedan forslas vidare till upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer - precis som STIM för någon tid sen föreslog. Det är svårt för ett enskilt land som oss att införa ett sådant system, eftersom många upphovsrättsinnehavare finnes utomlands, men jag tror att det är viktigare att vi som föregångsland kan visa att ett såant här system fungerar, för att väcka internationell debatt.

Det enda problemet med en bredbandsskatt som jag ser det - förutom möjligen en hög byråkratisk kostnad - är alla pengar som kommer gå till porr. Men det är priset man får betala för att få slut på den här rättscharaden där vi kriminaliserar mer än en miljon av våra invånare.

Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för massivt steppande med irländskt komp.

DN rapporterar om hur vatikanen i ett dekret nu automatiskt bannlyser de präster som trots en fundamentalistisk, och osaklig bibeltolkning av vatikanen faktiskt prästviger kvinnor. Bakgrunden är bland annat att det tidigare i år prästvigs tre katolska präster i USA (vilka senare blev bannlysta).

Argumentet springer förvånande nog ur det faktum att Jesus inte hade några kvinnliga apostlar. En blygsam ateist undrar 2000 år senare om inte det beror på dåtidens normer? Eller ska man följa alla preferenser lärjungarna hade slaviskt? Kanske ska en tolftedel av de katolska präster som vigs idag tvunget heta Petrus, en tolftedel Judas, etc.? Och varför har vi överhuvudtaget präster av så många olika raser, när alla lärjungar bevisligen var semiter? Borde rentav en sjättedel av alla katolska präster vara fiskare till yrket?

Som synes följer en rad absurda konsekvenser av en löjligt strikt bibeltolkning. Personligen tror jag helt enkelt att det är patriarkatets röda horn som återigen visar sig i katolsk gestalt. Inget annat än feminofobi och bitter gubbtradition får vatikanen att göra något så drastiskt som att bannlysa de präster som råkar vara av kvinnligt kön.

Slutligen, för er som tycker att man inte ska “lägga sig i det som inte angår er” så angår detta verkligen mig! När mina medsystrar förtrycks på osakliga grunder, när patriarkala strukturer visar upp sig och när en religiös maktelit försöker stänga ute 50% av världens befolkning från ett yrke - då är det varje människas plikt att lägga sig i.

Sad to see you go
I thought you’d be here ’til the end

I februari i år gick USCB Allstars i graven. På riktigt den här gången, tror jag. För er som inte vet det är USCB Allstars ett svenskt skaband som funnits sedan 1995 och släppt tre fullängdare, varav det senaste, We could have been Kings, står stolt i min bokhylla. Det gör deras bästa, och första, album, Class Brutáls också. Med sorgsna texter och upplyftande melodier var de ett av mina favoritband genom tiderna.

USCB Allstars var det band som introducerade mig till ska-genren. Jag hade just börjat lyssna på det första reggaeband jag gillat, Svenska Akademien… 2003, tror jag. Jag var 13 då, med andra ord. Passade på att kolla vilka andra band som låg på deras skivbolag, Swingkids, och se; där fann jag USCB Allstars. Om jag inte minns fel var All Man Á Evil den första låten jag hörde med dem, och den tog mig med storm. Det är klart, jag hade hört annan ska innan, Madness till exempel, men aldrig reflekterat över genren som sådan. Den kändes… vacker. Helt plötsligt var ordet ska definierat för mig, och jag gillade mer än jag gillat någon annan genre tidigare. En ny värld öppnade sig full av första, andra och tredje vågens ska, toppat med lite rocksteady, och jag njöt varenda sekund. 2006 fick jag se dem live, i och med deras senaste, och sista, skivsläpp. Det kändes stort.

Senare upptäckte jag ju fler skaartister som jag gillade än mer. Internationella sådana, som exempelvis The Specials, Mighty Mighty Bosstones och Chris Murray. Men USCB fanns alltid kvar i bakgrunden, och jag blev aldrig nånsin trött på deras sånger. Jag skulle vilja säga att de är Sveriges genom tiderna bästa skaband, tätt följt av Rasta Hunden och The Skalatones. Och de står sig fortfarande, och jag hoppas att de står sig om tjugo år. Kanske får vi se OLS, Partillo, Adonis eller någon av de andra i någon annan formation i framtiden. Vi kan bara hoppas på det. Tills dess får jag stirra upp på min signerade affisch och drömma om den tid som varit. Rest in peace, USCB Allstars.

Har hållit på att skriva en dikt till Olivia en tid nu, men tyvärr är jag ju för inkompetent för att få till en hymn som är värdig henne. Men om jag lyckas så kommer den kanske upp på bloggen i sinom tid. Vi får se om den är tillräckligt bra när den är färdig. Har ni några bra tips när man skriver dikter? Jag har massor av vackra texter som Olivia skrivit till mig, men inget jag producerar tycks leva upp till dem. Hjälp?

Hur som helst så är Olivia sjuk i feber just nu alltmedan jag har tråkigt och försöker diska. Inte det bästa läget för någon av oss. Då är det skönt att drömma sig bort till den senaste tiden vi tillbringade tillsammans och vad vi gjorde då. Vi var hemma hos mina föräldrar och gjorde allt vi brukar göra… Ägnade all vaken tid (nästan) till att vara med varandra, såklart. Under den sista dagen åkte vi ut till Libbhults Ängar, ett underbart naturreservat som ligger i närheten av mitt föräldrahem (oj, vad gammal jag låter). Jag vet att jag lagt upp en bild därifrån tidigare, men jag tycker att den ska få sällskap, eftersom jag har så fina minnen av vistelsen där. Håll till godo.

Snart är vi tillsammans igen, älskade.

Det är 146 mil till min flickvän, det har snöat 3 dar i streck och jag kunde inte somna förrän klockan tre i morse på grund av midnattsjävlasolen.

Precis som Mikaela Persson Jakop Dalunde har jag länge upprörts över dessa muffare som tycker att vi i MP bara säger nej till allting. Måhända är det dags för dem att rannsaka sig själva. Citerar Mikaelas Jakops blogg:

Moderaterna genom tiderna:

* 1904-1918: Nej till allmän rösträtt.

* 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

* 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

* 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

* 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

* 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

* 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

* 1927: Nej till folkskolereform.

* 1931: Nej til sjukkassan.

* 1933: Nej till beredskapsarbete.

* 1934: Nej till a-kassa.

* 1935: Nej till höjda folkpensioner.

* 1938: Nej till två veckors semester.

* 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

* 1946: Nej till fria skolmåltider.

* 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

* 1947: Nej till allmänna barnbidrag.

* 1951: Nej till tre veckors semester.

* 1953: Nej till fri sjukvård.

* 1959: Nej till ATP.

* 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

* 1963: Nej till fyra veckors semester.

* 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.

* 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

* 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

* 1976: Nej till femte semesterveckan.

* 1983: Nej till löntagarfonderna.

* 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

* 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

* 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

* 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.

* 2006: Nej till gröna jobb.

* 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

* 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

* 2006: Nej till höjd a- kassa.

* 2006: Ja till sänkt a-kassa.

* 2006: Nej till höjd sjukersättning.

* 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Kommer ni ihåg Ica-handlaren i Umeå som beslutade sig för att sluta sälja cigaretter? Väldigt imponerande tycker jag, och trevligt att han tar initiativet utan att man behöver lagstifta om det. Annars vill ju tydligen mer än varannan svensk ha in cigaretterna på systembolaget. Det håller jag helt med om. Om alkohol säljs där, borde väl en så farlig och beroendeframkallande drog som tobak också säljas där, iaf i sin cigarettform. Fast det finns ju argument för rökning så klart: